Jiddisch lever

Man säger kanske om någon att han är en shlimazel, att man går till jatke och handlar koshermat och man önskar varandra Gut Shabbes på fredag. Det här är uttryck som de flesta av oss använder, och det är jiddisch för en otursfågel, kosherbutiken och Shabbat Shalom. Det finns många fler ord och uttryck som vi använder utan att tänka på att de kommer från ett uråldrigt judiskt språk som ännu lever tack vare några envisa entusiaster.

Sedan länge har vi jiddischundervisning i församlingen, vilket har lett till att allt fler lär känna    språket och kan friska upp sina ibland bortglömda och gömda kunskaper. Efter Michael Birbrajer och Izydor Sznaydman var det en tid tveksamt om vi skulle kunna fortsätta med undervisningen, men Marcus Wald tog över och ledde under flera år en trevlig konversationskurs. Under tiden vidareutbildade sig Staffan Böös som länge studerade för både Michael och Izydor, och sedan tre och ett halvt år tillbaka undervisar han både på nybörjar- och fortsättningsnivå. Antalet elever har varierat mellan fem och åtta personer i varje grupp.

Staffan har ingen judisk bakgrund, men hans intresse för judisk historia vaknade tidigt. Han är född i Borås 1943 och hörde som liten hur man talade om kriget och judarna och det hemska som hänt. För Staffan föreföll det ofattbart att något så förfärligt kunde hända på så nära håll och han bestämde sig tidigt att lära sig mer om judarnas historia.

Redan 1965 reste han till Polen för första gången, och i Schlesien träffade han sin blivande hustru, vars pappa var jude. Staffan lärde sig polska och fördjupade sig mer och mer i europeiskt judiskt kulturliv. Snart stod det klart att nyckeln till att förstå kulturen är jiddisch.

Staffan berättar:
­- Under 1969 var jag stipendiat för studier vid Jagiellonska Universitetet i Kraków. I ämnet Idé- och lärdomshistoria skrev jag en uppsats om Chassidismen och judisk mystik. Dessutom översatte jag tillsammans med min hustru Julian Stryjkowskis bok Austeria. Boken hade judiskt motiv och gav många ingångar till den form av judisk kultur, som kom att intressera mig alltmer; den östeuropeiska jiddischkulturen, där också chassidismen runt Baal Schem Tov hade växt fram.

I Sverige kom Staffan i kontakt med många polska judar tack vare att han talade polska och det blev så småningom incitamentet till att börja lära sig jiddisch hos Michael Birbrajer. Han fortsatte hos Izydor Sznaydman och det blev sammanlagt nio års studier. Under tiden med Izydor översatte de tillsammans dikter och noveller som fortfarande ligger och väntar på att bli publicerade.

Staffans målsättning som lärare i jiddisch är att ge eleverna, som i allmänhet har någon koppling till jiddisch genom sin bakgrund, en introduktion till språket där de ska kunna förstå, tala och läsa. Han belyser språkets utveckling och väg och ger även en introduktion till östeuropeisk judisk kultur. På Alexandraskolan är lärarna inne på sin tredje termin med jiddisch. Där introduceras jiddischkulturen till barnen genom sång, lekar och sagor. På så sätt har de en liten grund att stå på om de vill fortsätta studera jiddisch så småningom.

Höstterminen 2008 startades även hemspråksundervisning på jiddisch för två elever på Vittragymnasiet i Göteborg.

Staffans intresse för jiddischkulturen förde honom i höstas till Ukraina, en resa som blev till tack vare ett generöst bidrag från Katz Judiska Kulturfond. I Ukraina, som har en judisk population på ca 80.000 individer, kunde han tala med människor på jiddisch och komma riktigt nära den gamla jiddischkulturen. Staffan hoppas kunna fortsätta sin vidareutbildning genom att delta i fortbildningsseminarier på någon utbildningsanstalt i Warsawa, Vilnius eller London.

Text & bild: Annebelle Gyllenspetz