Internet är fantastiskt, inte minst med alla de möjligheter som finns när det gäller jiddisch. Det finns t ex en sida med inspelade noveller och berättelser av de stora jiddischförfattarna. Uppläsare är Sara Blacher-Retter.
Sara Blacher-Retter föddes i Vilna och emigrerade till Palestina 1935. Hon utbildade sig till sjuksköterska och tjänstgjorde som sådan, huvudsakligen i Workers’ Health Fund, hälso- och sjukvården för arbetarrörelsen, fram till sin pensionering 1977. Sedan dess har hon varit aktiv inom flera kulturområden, bland annat sjunger hon i kör och uppträder som skådespelerska bådepå hebreiska och jiddisch. Speciellt under det senaste decenniet har hon ägnat mycket av sin tid och energi för att underhålla publiken i Haifas äldreboenden genom att läsa de älskade berättelserna och följetongerna av de klassiska Jiddischförfattarna.
Här är länken till sidan, som är en del av Haifas Universitet:
http://yiddish.haifa.ac.il/Stories.html.
Under samma websida finns även andra intressanta saker om och på jiddisch. Länken till denna är http://yiddish.haifa.ac.il/contents.htm.
Dovid Katz, jiddischforskare, aktivist, pedagog m m, har skrivit en intressant artikel om jiddisch och jiddischlitteratur på YIVO:s hemsida
http://www.yivoencyclopedia.org/article.aspx/Language/Yiddish.
Artikeln är skriven på engelska och innehåller mycket fakta.
Kafé Cholem på Allégården söndag den 12 maj blev mycket lyckad med 80-talet besökare. Spelade gjorde Bela Olah Paradi på violin till ackompanjemang av yngre brodern Karoly Olah på piano. Det var allt från jiddischsånger till operettörhängen.
Vegetarisk soppa – Bulgarisk linssoppa – serverades med ostsmörgås. De hembakta mjuka kakorna gick åt. Det dracks kaffe och te, och pratades. Alla gladde sig åt att vara tillbaka på Allégården igen. Vi återkommer med nya tillfällen för höstens kaféträffar på Allégården.
Mit a grus,
Tom Shulevitz
Detta är ditt forum för judisk kultur i Göteborg. Kafé Cholem verkar ideellt för att befrämja och sprida judisk kultur. Hos oss lyfter vi även fram de kulturer som historiskt befruktat den europeisk-judiska kulturen, såsom den zigenska, ryska, spanska och östeuropeiska.
Vi träffas mellan två och fyra gånger per termin och lyssnar på levande musik, spelar sketcher, läser dikter och sjunger. Vår idé är att erbjuda en lagom blandning av god, hemlagad mat och inspirerande kulturupplevelser till ett billigt pris. Alla som arbetar med kaféet gör det utan ersättning (fast en tallrik soppa och en macka ingår förstås!).
Vi brukar hålla till i Allégården på Södra Allégatan 4 vid Järntorget, och ibland håller vi till på Judiska Församlingen på Östra Larmgatan 12. Vi anlitar professionella musiker och skådespelare, likaväl som vi uppmuntrar alla våra besökare att själva våga stå på scen! Kafé Cholem är drömmarnas kafé (cholem är jiddisch och betyder dröm). Om du drömmer om att spela, sjunga, spexa, deklamera eller bara uttrycka din kreativitet – gör det hos oss!
Nästa Kafé Cholem blir den 12 maj kl 15-18 på Allégården, Södra Allégatan 4. Vi serverar vegetarisk soppa med smörgåsar med varm eller kall dryck. Och lyssnar till levande musik.
Varmt välkomna!
Kära vänner,
Föreningen Jiddischkultur i Göteborg (f.d. Föreningen Judisk Kultur) har som mål att bedriva undervisning i jiddisch och anordna kulturarrangemang där jiddischkulturen står i centrum. Samarbetet med Kafé Cholem har varit mycket lyckat och gett föreningen en passande mötesplats.
Utöver detta försöker vi att bevaka vad som händer på nationell och internationell nivå när det gäller jiddisch som språk.
Under förra året, 2012, startade vi ett projekt kallat Med jiddisch i bagaget. Detta fick sitt avstamp med en jiddischdag på Judiska Församlingen i våras som blev mycket uppskattad av deltagarna. Som ett led i projektet deltog vi med jiddischsång på Göteborgs Kulturkalas i augusti där Erika Nordström, ackompanjerad av Maxim Lebedov och Emanuel Rona efter introduktion av Staffan Böös, sjöng och spelade ett antal pärlor ur jiddischsångens musikskatt. Vi fortsätter under våren med fler aktiviteter.
Vi har många och roliga planer inför 2013.
Kafé Cholem kommer liksom Fågel Fenix att återuppstå, förhoppningsvis i mitten av april månad. Vi kommer som vanligt att bjuda på musik och soppa, kaffe och hembakta kakor av judiskt snitt. Och, en och annan överraskning.
Just nu jobbar vi på att få till stånd ett gästspel av Stockholms Jiddische Teateramatorn som spelar A Shnorershpil fritt efter Tiggaroperan. Man behöver heller inte vara särskilt duktig på jiddisch för att kunna hänga med i denna pjäs, en svensk översättning av dialogen visas på en skärm ovanför scenen, ungefär som på Göteborgsoperan. Förhoppningsvis kommer detta att äga rum under april. Vi återkommer med detaljerad information.
För att Föreningen ska kunna fortsätta sin uppskattade verksamhet behöver vi bli fler medlemmar, även bara stödjande sådana, om man inte har möjlighet att deltaga aktivt. Det är synnerligen angeläget att jiddisch finns kvar i Göteborg som ett levande minoritetsspråk och inte bara som en museal efterlämning. Känner du att det finns plats för jiddisch i ditt hjärta, så skicka oss ett mail eller slå oss en signal. Medlemsavgiften är f n på 20 kr per år vilket skall täcka omkostnader för utskick m m. Avgiften kan betalas kontant vid någon av våra aktiviteter eller eller på BG 766-5573, märk med ”Medl avg FJK 2013”.
Föreningen är även ansluten till Sveriges Jiddischförbund – פארבאנד פאר יידיש אין שוועדן – som är den organisation som företräder de jiddischtalande och därmed minoritetsspråket jiddisch i Sverige. Som medlem i föreningen är du även medlem i förbundet och har då möjlighet att deltaga i de olika aktiviteter som anordnas eller stöds av förbundet. Besök gärna hemsidan http://jiddischforbundet.se/.
Söndagen den 3 mars kl 17:00 i Stora Salen på Judiska Församlingen kommer vi att ha ett kombinerat kort årsmöte och jiddischafton med levande musik, något enklare föredrag och naturligtvis Kaféservering. Alla är hjärtligt välkomna. Du som inte kan komma men ändå är intresserad av att deltaga i kommande aktiviteter, hör gärna av er per e-post jiddischkultur@gmail.com eller telefon 031-109405
Hoppas att få se er där!
Tom Shulevitz & Staffan Böös
Föreningen Jiddischkultur i Göteborg hette tidigare Föreningen Judisk Kultur och förgrundsgestalterna då var framför allt Izydor Sznajdman och Michael Birbrajer som under många år i föreningens namn bedrev undervisning i jiddisch och hebreiska på församlingen.. År 2004 bytte föreningen namn som en markering att fokus på verksamheten ligger på den judiska kultur som har språket jiddisch som kulturbärare.
Föreningen har som mål att dels bedriva undervisning i jiddisch och dels anordna kulturarrangemang där jiddischkulturen står i centrum. Samarbetet med Kafé Cholem har varit mycket lyckat och har gett föreningen en passande mötesplats. Utöver detta försöker vi att bevaka vad som händer på nationell och internationell nivå när det gäller jiddisch som språk.
Under förra året, 2012, startade vi ett projekt kallat Med jiddisch i bagaget. Detta fick sitt avstamp med en jiddischdag på Judiska Församlingen i våras som blev mycket uppskattad av deltagarna. Målet, för projektet likväl som för vår verksamhet, är att bevara och stärka jiddisch som språk samt utveckla och stimulera jiddischkulturen i Göteborg med omnejd. Syftet är att skapa möjligheter för oss judar att bevara vår identitet och särart, samt skapa förutsättningar för tillväxt för jiddisch som språk och dess kultur. Tillvägagångssätten är bl a undervisning, konserter, teaterföreställningar och seminarier. Allt skall vara lättillgängligt och folkligt utan att bli alltför ytligt.
Jiddisch som språk och jiddischkulturen som fenomen är vårt kulturarv, och vi har i många år arbetat aktivt för att bevara kunskapen om språket och kulturen Vi vill göra alla generationer delaktiga i denna revitalisering. Vi vet att språköverföringen normalt sker mellan generationerna. Många äldre har dock språket passivt och både förstår och talar när tillfället är rätt. Vi vill aktivera de som har språket ”passivt” för att kunna dela med sig till barn och barnbarn.
Som ett led i projektet har vi i deltagit med jiddischsång på Göteborgs Kulturkalas i augusti 2012 där Erika Nordström, ackompanjerad av Maxim Lebedov och Emanuel Rona efter introduktion av Staffan Böös sjöng och spelade ett antal pärlor ur jiddischsångens musikskatt.
Vi har många och roliga planer inför 2013. Kafé Cholem kommer att liksom fågeln Fenix återuppstå i mitten av mars månad. I början av den tidiga våren kommer vi att ha ett gästspel av Stockholms Jiddische Teateramator’n och Stockholms Jiddischkör som spelar A Shnorershpil fritt efter Tiggaroperan. Man behöver inte vara särskilt duktig på jiddisch för att kunna avnjuta denna pjäs. Teateramator’n har alltid en svensk översättning av dialogen som visas på en skärm ovanför scenen, ungefär som på Göteborgsoperan. Mer detaljer om dessa två arrangemang kommer inom kort.
För att Föreningen ska kunna fortsätta sin uppskattade verksamhet behöver vi bli fler medlemmar, även bara stödjande sådana, om man inte har möjlighet att deltaga aktivt. Medlemsavgiften är f n på 20 kr per år vilket skall täcka omkostnader för utskick m m.
Söndagen den 3 mars kl 17:00 kommer vi att ha ett kombinerat kort årsmöte och jiddischafton med levande musik, något enklare föredrag och naturligtvis Kaféservering. Alla är hjärtligt välkomna, medlemmar som icke-medlemmar! Vi hoppas att få se er där!
Tom Shulevitz & Staffan Böös
Det är inte varje dag man kan läsa något nytt om jiddisch, men veckorna före jul hände det. Dels i Leif Zerns nyutkomna “Kaddisch på motorcykel” (Albert Bonniers förlag), dels i amerikanska פֿאָרווערטס “Forverts” nummer från den 26 oktober. Så här minns Zern:
Jiddisch var en ständig källa till förnöjelse. Men även till förargelse. Det fanns alltid någon som visste bättre och fick oss andra, mindre vetande, att känna oss som andra klassens judar. Att vara jude var som att vara med i en tävling.
Det var naturligtvis djupt orättvist, för det finns ingen riksjiddisch på samma sätt som rikssvenska, eftersom det aldrig funnits något rike, bara en lång och delvis oöverskådlig historia, som kan räkna sina rötter till medeltidens judar som kom från norra Italien och södra Frankrike till Rhenområdet och började blanda hebreiska ord med germanska och senare med slaviska och flera andra språk. /—/
Snart märktes de nya tiderna i hebreiskans framryckning, men inte hos oss. Hemma använde vi aldrig ord som kippa /…/. Vi fortsatte att säga jarmilke eller slarvigare jalmik. Att lära sig skriva var aldrig aktuellt. Till vem skulle vi skriva?
Kippa var ett av många hebreiska ord som blev allt populärare när folk började resa till Israel och distanserade sig från den östjudiska världens klagande diftonger och vulgära sj-ljud, så passande för underlivets många hemligheter. Shlang, shtup, shvantz*. På samma sätt höll vi fast vid Gut Jonteff – God helg – i stället för att byta ut det mot hebreiskans Shabbat shalom, alltför snusförnuftigt. Shabbat hette fortfarande shabbes, det hebreiska shabbat lät importerat, en smula snobbigt. /…/
Vi gjorde aldrig som så många på femtiotalet klassresan från jiddisch till hebreiska. Vi brukade inte säga att vi gick i synagogan, ett grekiskt ord som i mina öron fortfarande låter uppstyltat, som om det framförallt användes av folk som inte har för vana att gå i synagogan. Vi fortsatte att säga shul, ett ord som trots sina latinska och tyska rötter stämde med sanningen, i varje fall för oss som verkligen gick i shul.
Vår jiddisch var ett slags sviddisch. De ord vi använde hemma var de barnsliga och kärleksfulla, de som tillhörde intimsfären och krävde samförstånd för att inte uppfattas som fräcka och förolämpande. Meshugge (tokig), shikker (full), toches (stjärt), pupik (navel) och pitsel (snopp) hörde till de mesty populära. Drek (skit), shnorrer (tiggare), shikse (kristen flicka), mensch (människa) och tsorres (bekymmer) hade lika hög frekvens, liksom allt som fick tillvaron att framstå som komisk eller full av obehagliga överraskningar.
Jiddisch har en speciell fäbless för ironi, men även för dramatik, som alla språk på tröskeln mellan olika kulturer. Det fanns alltid anledning att utbrista i ett Oj vej! eller Kuss mir in den toches! – överdrifter som fick löjliga bagateller att framstå som förfärliga katastrofer. Vi älskade katastrofer!
Zerns minnen från barndomens jiddisch delar han säkert med de flesta andra och tredje generationens judiska invandrare. Och de förklarar säkert varför så få av dem som kan tala jiddisch på en enkel nivå idag, varken kan skriva eller läsa språket. För inte visste de vuxna runt unge Zern, att jiddisch ett 50-tal år senare skulle få den unika statusen av svenskt minoritetsspråk. Hade de vetat det, skulle de säkert lärt barnen både skriva och läsa. Och om barnen hade fått lära sig det så hade de fått ett manifest språk, fått lära sig att det heter på ett bestämt sätt och inte lite hur som helst; att det finns en norm.
En annan intressant detalj i utdraget är tankarna om det nya språket. Varför lärde sig personerna runt Zern på Söder i Stockholm inte det? Var det bara så, att de på 50-talet ansåg hebreiska snobbigt, eller fanns det andra, mera politiska orsaker; att sionismen inte var den rätta -ismen?
I oktobernumret av Forverts, finns som sagt också tankar kring jiddisch. Under rubriken “Vi fraktar ett budskap till folket i Gaza” intervjuas den israeliske jiddisch- och fredsaktivisten Elik Alchanan, reservofficer i israeliska armén. Vid tiden för intervjun befann han sig ombord på “Estelle” på väg till Gaza, kort innan hon bordades av israeliska flottan. I sammanhanget är det värt att nämna, att Alchanans syster, 14 år gammal, mördades av palestinska självmordsbombare i Jerusalem 1997.
Alchanan svarar på “Forverts” frågor med den sedvanliga retoriken, som vi känner till från “Ship to Gaza”s medlemmar, d.v.s. att Israels agerande är en kollektiv bestraffning och det framgår klart, att han inte är någon större vän av den nuvarande israeliska regeringen, men att fred trots allt är möjlig.
På frågan om hans jiddischkunskaper hjälpt honom att utveckla en medkänsla för “den andre” och vilken roll jiddischen spelar i hans liv, svarar han:
Mina jiddischstudier har utvecklat min plikt att inte glömma (vad som hände i) Egypten, att inte glömma främlingen, att inte glömma de föräldralösa och att inte glömma änkorna. Jiddisch spelar en stor roll i mitt liv, för i det språket lever en judisk tradition, som vi glömt i Israel. Nämligen, traditionen att kämpa för allas rätt och jämlikhet.
Reportaget från “Estelle” är signerat av “Forverts” redaktion, det vill säga; den står bakom de åsikter som förs fram. Vilket är helt i linje med tidningens slagord: “Frihet åt alla människor; Frihet åt judar att leva ett judiskt liv; Ett säkert staten Israel; En fri arbetarrörelse”.
* Redaktörens medfödda blyghet förhindrar en översättning av shlang, shtup, shvantz. Dessvärre återfinns inte heller betydelsen i det enda jiddisch-svenska lexikonet på marknaden.
Björn Moback
Alfred Schreyer kommer från Drohobycz, nu tillhörande Ukraina. Han är en levande legend från mellankrigstiden då Drochobycz tillhörde Polen. Alfred har upplevt Hitlertysklands invasion av Polen, vistelser i tre koncentrationsläger och efterkrigstiden då staden Drohobycz tillhörde Sovjetunionen.
Alfred Schreyer är den siste överlevande eleven till Bruno Schulz som fortfarande bor i Drohobycz. Bruno Schulz, född 12 juli 1892 i Drohobycz och dog 19 november 1942 också i Drohobycz, var en polsk författare, litterär kritiker och tecknare av judiskt ursprung. Hans berättelser tillhör de mest originella litterära verken under den polska mellankrigstiden.
Det har gjorts en dokumentärfilm om Alfred Schreyer kallad ”Siste Juden i Drohobycz” som hade premiär på förra årets Viennal i Wien. Filmen blev mottagen med ovationer och frågorna till Alfred Schreyer från publiken tycktes inte ha något slut.
Alfred Schreyer är med sin aktningsvärda ålder en berest man. Han har gett konserter i flera polska städer, i London, i Berlin, i Wien, i Buchenwald och Taucha där han själv har varit fånge, och andra städer i Ukraina. Konserterna har haft en mycket stor publikframgång.
På måndagen den 15 oktober kl 18:00 var det så Göteborgs tur för en konsert. Då spelade och sjöng Alfred Schreyer ackompanjerad av Tadei Servatko på dragspel och Lev Lobanov på piano inför nästan 90 åhörare i Stora Salen i Församlingshuset. På repertoaren stod både gamla jiddischsånger som polska schlager från 20- och 30-talet. Den skickligt och schvungfullt framförda musiken fick då och då många igenkännande blickar bland publiken. Melodierna var kända och omtyckta av många. Den timslånga konserten avslutades med ett potpurri av välkända israeliska melodier.
Trots sin höga ålder, Alfred har precis hunnit fylla 90 år, är rösten klar och tydlig och mycket vacker. Hans violinspel och sång tillsammans med de mycket professionella ackompanjatörerna blev oerhört uppskattat av publiken.
Det gavs även en konsert dagen därpå, tisdagen den 16 oktober kl 11:00, på Neuberghska Ålderdomshemmet – Bambergerska Vårdhemmet i matsalen under rubriken ”Öppet Hus” för de boende och besökande. Salen var full till bristningsgränsen av intresserade. Efter en ganska lång inledning där Alfred berättade om sig själv med tolkning till svenska, kom musiken igång och inleddes, givetvis, med den gamla jiddischsången Kinderjorn, vad annars. Avslutning blev Hevenu shalom aleychem med spontan allsång. Programmet blev synnerligen omtyckt av publiken.
Alfred Schreyers konserter i Göteborg arrangerades av Föreningen Jiddischkultur i Göteborg i samarbete med Judiska Centret vid Judiska Församlingen i Göteborg med hjälp av bl a Nina Lautersztayn, Sofia Rydz samt David Krzesiwo från Coordination Committee.
Text och foto: Tom Shulevitz
Fler bilder finns under fliken Alfred Schreyer
Måndag den 15 okt kl 18:00 i Stora Salen på Judiska Församlingen i Göteborg,
Östra Larmgatan 12
Vi är stolta att presentera violinisten och sångaren Alfred Schreyer.
Alfred Schreyer kommer från Drohobycz nu tillhörande Ukraina.
Alfred Schreyer är den siste överlevande lärjungen till Bruno Schulz som bor i Drohobycz.
Alfred Schreyers repertoar är väldigt bred. Han spelar fiol och sjunger såväl jiddisch sånger som polska hits från åren 1920-30.
Han ackompanjeras av: Tadei Servatko på dragspel och Lev Lobanov på piano.
Biljettpris 100 kr, fika ingår.
Varmt välkomna!
Arr.: Föreningen Jiddischkultur i Göteborg & Judiska Centret
Alfred Schreyer, sångare och spelman från Drohobycz, elev till Bruno Schulz är en av de få artister som fortfarande minns hur Polen och Ukraina lät när de fylldes med jiddischspråket.
Alfred Schreyer föddes i Drohobycz den 8 maj 1922 i en judisk familj. Han tillbringade sin tidiga barndom i Niegłowice nära Jasło, där hans far var anställd vid ett oljeraffinaderi. Efter sin återkomst till Drohobycz hösten 1932 började han studera på Henryk Sienkiewicz gymnasiet och fortsatte sedan sin utbildning vid Władysław Jagiełło gymnasiet, där Bruno Schulz var hans tecknings- och hantverkslärare.
Under den tyska nazistiska ockupationen mördades hela hans familj. Han själv togs till koncentrationslägret i Plaszow, Gross-Rosen, Buchenwald och lägret i Taucha nära Leipzig.
Efter sin återkomst till sin hemstad Drohobycz 1946 spelade han i en biograforkester och på en restaurang. Samtidigt började han jobba som lärare på musikskolan i staden.
Det finns en mängd översättningar till jiddisch av kända verk ur världslitteraturen. En aktuell text är nedanstående, som här är transkriberad för att kunna läsas av alla:
a foigel-blik oif shtokholm.
es iz gevezen in an ovent in onfang fun monat mai. der kleiner shpatsir gorten velcher hot zich gefunen oif’n mozesbarg in dorem zait un shtodt iz noch far’n publikum nisht ofen geven, un di fershiedene blumen-beten zainen noch nit geven arumgegraben; di shnee-gleklech vos zainen tsvishen di arobgefalene bleter gevaksen hoben zeier kurts blihen gehalten in endiken, kedei tsu machen plats far di tsarte zaferen-blumen vos hoben gevart oif a dorem vint, kedei zeiere blithen tsu efenen, tsvishen di tsveigen fun di shoin oifgeblihte lindenboimer hoben zich di foiglech ongefangen nesten zich tsu boien.
Översättningen är gjord från svenska av en viss Shlomo Edelhait och publicerad av M. Yankowitz i New York 1918. Och visst är det den bekanta inledningen till Strindbergs Röda rummet, Dos roite tsimer, fast jag vill nog påstå att översättningen inte är av högsta litterära kvalitet. Där vår nationalskald låter gråsparvarne kila omkring under parkbänkarna, placerar Edelhait till exempel svalor i deras ställe…, en hel del är utelämnat och så vidare.
Många av Strindbergs dramer och viktiga böcker finns i jiddischversion som Frailein Julia, Der foter och Toidtentants. Även ett fleral mindre kända verk är översatta som Tserisen, Di froi, Farn’n toit, Kamaraden, Di ferbrecher, Muter-liebe och Di shtarkere.
Selma Lagerlöf finns representerad med Di legende fun Jesta Berling och Der keiser fun portugal.
Många av Henrik Ibsens dramer finns också på jiddisch: Nora (Ett dockhem), Hedda Gabler, Di froi fun jam, Di shtitsen fun der gezelshaft, med flera.
Berömd är Shloime Michoels uppsättning av Kung Lear på Statliga Judiska Teatern i Moskva. Andra av William Shakespeares verk på jiddisch är förutom Kinig Lir även Sonetn, Otelo och Shailok.
Staffan Böös
יידישער קולטלר-פאריין אין געטעבאָרג
Föreningen Jiddischkultur i Göteborg
inbjuder till
Jiddischdag för hela släkten
Söndag den 6 maj kl 11:00 – 18:00
i hela Församlingshuset
PROGRAM
Jiddischfilm i Puben
Kafé Cholem i Foajén med judiska specialiteter
Utställning och föredrag i Stora Salen
Prova-på lektioner
Konsthantverk för barn och vuxna
Musik och sång
och mycket mer….
Detaljerat program kommer inom kort.
Alla varmt välkomna!
Söndagen den 11 december anordnade Judiska Församlingens jiddischaktivister, med benäget bistånd av Solveig Radtke, en jiddischstund på Neuberghska Ålderdomshemmet. Här blandades ”skoljiddisch” och smattrande Lodzerjiddisch med avmätt ”litvisch”. För några var det inga problem att prata om både det ena och det andra, medan det för andra var lite problematiskt att använda ett språk som legat i träda många år. Men, med gemensamma krafter…
Två meningar som flög genom luften ligger kvar i minnet: ”Milde tid, jag har känt den här människan i 60 år och hade ingen aning om att hon kunde jiddisch!” och ”Oj, vad heter nu kompensationspengar på jiddisch?”
Nästa träff ägde rum den 8 januari kl 15:00 och samlade ett tjugotal.
I våra dagar är det ovanligt med underverk men ett sådant har faktiskt inträffat i Lund. Tre unga jiddischstudenter, varav en leder hårdmetallgruppen DIBBUKIM och sjunger på mameloshn, har gett ut Dos Bletele, en tidskrift på jiddisch.
I programförklaringen skriver de att avsikten är att stödja en vardagsjiddisch, som lämnat klassrummet och trätt ut i världen. Formen är modern, sekulär standarjiddisch. Innehållet på tio sidor i en snyggt formgiven utgåva är blandat och tycks främst vara riktad till en yngre läsekrets: en presentation av en musikgrupp, recensioner av ett par datorspel och den avslutande Harry Potterfilmen, ett recept på Idas honiklekech, sudoku, ett korsord och en blivande insändarhörna samt en egen berättelse om den lilla hunden och den röda halsduken. Vidare kan man läsa en översättning till jiddisch av en Alice Tegnérsång och en dikt av en av utgivarna, Ida Olniansky. Ida Olniansky och Sara Gordon har tidigare gjort sig kända som författare till Jiddischbloggen från Lund. Niklas Olniansky är låtskrivare och sångare i gruppen DIBBUKIM.
Texterna är enkla och väl lämpade för grupp- eller självstudier i jiddisch.Personligen hade jag nog önskat en lite större dos av mer traditionellt jiddischmaterial – dock utan att fastna i nostalgifällan; till exempel en kortare presentation av någon intressant jiddischförfattare eller något om situationen för jiddischlitteraturen idag. Tyvärr försvåras läsbarheten genom jämna marginaler, som inte lämpar sig för så pass stora bokstäver. Detta medför alltför många luckor i texten.Initiativet att ge ut en tidskrift på jiddisch är kanske ett projekt för våghalsar och meshugoim, men ack så lovvärt. En jiddischentusiast kan bara önska dem all lycka till!
Via http://www.gordonolniansky.com/bletele fås information om prenumeration. Fyra nummer på ett år kostar 200 kr. Även enstaka nummer kan köpas via bankgiro.
Staffan Böös
Föreningen Jiddischkultur i Göteborg 